”Historien ska vara nära”

För Bertil Olsson är platsen välbekant. Han har varit engagerad i Tranemo Hembygdsförening sedan 1980-talet och drivs av ett stort intresse för den lokala historien.

När vi slagit oss ner i köket för kaffe och hembakat plockar han fram ett avlångt träföremål med en skåra i mitten.

– Vet ni vad det här är?

Vi tittar på föremålet, vrider och vänder på det och gissar friskt, men ingen av oss träffar riktigt rätt. Det visar sig vara ett putsverktyg för uniformsknappar, ett enkelt men fiffigt hjälpmedel för att inte få putsmedel på tyget.

– Om ingen vet vad sådana här saker användes till så kommer kunskapen till slut att falla i glömska. Det är viktigt att vår historia inte försvinner. Vi vill att människor ska kunna ta del av den och förstå hur samhället har utvecklats, berättar Bertil.

Det är lätt att förstå vad han menar. Föremålet i sig är kanske inte märkvärdigt, men berättelsen bakom det är det. Och kanske är det just därför museet blivit så viktigt.

Ett museum växer fram

Museet är resultatet av ett leaderprojekt, med målet att utveckla hembygdsparken som mötesplats och besöksmål. En avgörande del i satsningen var den nya trappan som byggts mellan magasinets våningar. Det kan låta som en liten förändring, men den har haft stor betydelse.

– Trappan var egentligen en förutsättning för att kunna använda byggnaden på det sätt vi gör idag. Utan den hade vi inte heller kunnat skapa museet på övervåningen, säger Bertil.

I museet möts besökaren av olika miljöer som berättar om bland annat skomakeri, trähantering och äldre järnframställning. Här har ingenting lämnats åt slumpen. Föremål, fotografier och texter samspelar för att berätta historien om människorna som levt och verkat i bygden. Det som slår oss är att det inte känns överfullt. Tvärtom. Föremålen får utrymme att tala för sig själva och besökaren får tid att stanna upp och ta in det som visas.

Bertil beskriver sig själv som en historienörd.

– Om kungar har vi lärt oss i skolan. Men den lokala historien är minst lika spännande.
Det märks att han menar det. Bakom nästan varje föremål finns en berättelse – om människor, företag och hantverk som format bygden.

När historien flyttar ut ur böckerna

Sedan museet invigdes har samarbetet med skolan vuxit. Tidigare var det ofta hembygdsföreningen som tog initiativ till kontakten. Nu kommer förfrågningarna från skolorna själva. Senast besökte omkring 60 elever från årskurs 2 och 3 museet.

– Det blir något annat än att läsa om historien i en bok. Här kan man se sakerna på riktigt.

Och vissa delar gör särskilt starkt intryck. Bertil berättar att barnen brukar fascineras av utedasset. Att människor faktiskt levde så känns nästan obegripligt för många av dagens elever.

Museet är samtidigt bara en del av verksamheten. Hembygdsparken har blivit en mötesplats där föreläsningar, visningar och andra aktiviteter samlar människor i olika åldrar. Bertil berättar att föreningen medvetet försöker kombinera olika arrangemang för att locka fler besökare.

– Vi märker att intresset är stort, när vi ordnar aktiviteter kommer det mycket folk.

En viktig utgångspunkt är att det ska vara enkelt att delta. Föreningen har därför valt att hålla trösklarna låga. Medlemsavgiften är låg och de flesta aktiviteter är kostnadsfria.

Samtidigt har samarbetena med andra aktörer vuxit. Kontakten med både skolan och SPF har utvecklats ytterligare, och föreningen söker aktivt nya samarbeten. Nyligen genomfördes exempelvis ett arrangemang tillsammans med den lokala fiskeföreningen.

– Vi försöker hela tiden hitta nya sätt att nå människor och skapa aktiviteter tillsammans med andra. Det gör verksamheten både roligare och mer levande.

Förebild för andra

När vi åter kliver ner från trappen från museet passerar vi flera av de utmärkelser som föreningen fått under senare år. Tranemo Hembygdsförening har uppmärksammats både lokalt och regionalt för sitt arbete och utsetts till årets hembygdsförening och årets kulturhistoriska förening.

Föreningen har också blivit något av en förebild för andra. Arbetet med digitalisering har väckt intresse långt utanför kommunen och Bertil märker att andra föreningar följer arbetet, hämtar inspiration och tar lärdom av det som görs.

När Bertil blickar framåt handlar tankarna framför allt om att fortsätta utveckla platsen och skapa nya möten mellan människor.

– Historien blir värdefull först när den delas. Om vi kan få fler att upptäcka sin egen bygd och känna sig delaktiga, då har vi lyckats.